Salvador Espriu
LA IL·LUSTRACIÓ POÈTICA METROPOLITANA & CONTINENTAL
Plurilingual Anthology of Catalan Poetry
Svenska

 
 

Salvador Espriu
(Santa Coloma de Farners, 1913 – Barcelona, 1985)


VILKET LITET FOSTERLAND...
VID RANDEN AV HAVET. JAG HADE...
FÖRSÖK TIL HYMN I TEMPLET
UNDER LÅNGSAM SMÄRTA FÖRVANDLAS LJUSET...
DET ÄR EMELLANÅT NÖDVÄNDIGT OCH OFRÅNKOMLIGT...

¯





















 
 
 

VILKET LITET FOSTERLAND...

 
Vilket litet fosterland
omger inte denna kyrkogård!
Havet som alltid, Sinera,
kullar med vin och pinjer,
bevattningsvägar som ryker av damm.
Högre älskar jag inget annat
– utom molnets flyktande skugga
och det långsamma minnet av dagar
som nu är för evigt borta.
 

Translated by Arne Lundgren and Lluís Solanes
Salvador ESPRIU, Tjurskinnet, och andra dikter, Omslag Paul Eklund, Lund, 1975.

¯

 
 
 
 
 
 
 
 


 
 
 

VID RANDEN AV HAVET. JAG HADE...



Vid randen av havet. Jag hade
ett hus, min dröm,
vid randet av havet.

Hög stäv. Över fria
vattenvägar ett smäckert skepp
under mitt befäl.

Mina ögon behärskade
all vila och ordning
i ett litet fosterland.

Om du bara visste
vilken fruktan regnet
injagar i glasrutorna!
Idag faller mörkrets
natt över mitt hus.

Svarta klippor
drar mig mot skeppsbrott.
Fånge hos hymnen,
vem leder mig fram till en gryning?

Alldeles vid havets rand
hade jag ett hus, en dröjande dröm.
 


Translated by Arne Lundgren and Lluís Solanes
Salvador ESPRIU, Tjurskinnet, och andra dikter, Omslag Paul Eklund, Lund, 1975.

¯

 
 
 
 
 
 
 
 


 
 

FÖRSÖK TILL HYMN I TEMPLET



Å, vad jag är trött på denna min fega,
gamla och så barbariska jord,
hur gärna skulle jag inte vilja
bryta upp mot norr,
där man säger att folket är rent
och ädelt, väluppfostrat, rikt, fritt,
på sin vakt och lyckligt!
Då skulle bröderna i kongregationen
säga ogillande: ”Liksom fågeln som lämnar sitt näste,
så ock människan som lämnar sin hemvist”,
medan jag där i fjärran skulle skratta
åt lagen och all gammal klokhet
som detta mitt skinntorra folk har att bjuda.
Men jag skall aldrig följa min dröm
och här kommer jag att stanna ända till min död.
Ty jag är också mycket feg och barbarisk
och dessutom älskar jag
med en förtvivlans smärta
detta mitt fattiga,
smutsiga, dystra och olyckliga land.



Translated by Arne Lundgren and Lluís Solanes
Salvador ESPRIU, Tjurskinnet, och andra dikter, Omslag Paul Eklund, Lund, 1975.

¯


 
 
 
 
 


 
 
 

UNDER LÅNGSAM SMÄRTA FÖRVANDLAS LJUSET...



Under långsam smärta förvandlas ljuset
i de skyhöga palatsen till dunkel dröm.
Och tiden sprider det genom minnet,
en blomma redan söndertrasad av regnets
sträva fingrar i min yttersta höst.
Jag betraktar hela natten och jag känner
jordens vidsträckta hjärta, den moderliga,
gyttjiga andning som göms i den framtida säden.
I morgon skall lugna timmar infinna sig,
under fåglarnas utsträckta, breda vingar
skall sommarens ro sänka sig över fälten.
Kanhända skall också finnas barmhärtiga träd,
som kastar skuggor över förtorkade vägar.
Men jag som kände vattnets hemliga sång,
eldens lovsång och jordtorvans och vindens,
jag känner mig förpassad till en fängelsehåala.
På trappsteg av sten steg jag ned
till en sluten krets av släta murar
och jag går ensam i riktning mot det skräckslagna skri
som under valven ropade mitt namn.



Translated by Arne Lundgren and Lluís Solanes
Salvador ESPRIU, Tjurskinnet, och andra dikter, Omslag Paul Eklund, Lund, 1975.

¯


 
 
 
 
 
 
 


 
 

DET ÄR EMELLANÅT NÖDVÄNDIGT OCH OFRÅNKOMLIGT...


Det är emellanåt nödvändigt och ofrånkomligt
att en människa dör för ett folk,
men det får aldrig ske att ett helt folk
dör för en enda man:
kom alltid ihåg det, Sepharad.
Gör dialogens broar säkra
och försök att förstå och att älska
dina söners olika språk och bevekelsegrunder.
Må regnet falla jämnt och lagom över sådden,
må luften smeka som en utsträckt hand,
givmild och god över vidsträckta fält.
Må Sepharad leva i evighet
i ordning och sämja, i arbete,
i den svåra och välförtjänta
friheten.



Translated by Arne Lundgren and Lluís Solanes
Salvador ESPRIU, Tjurskinnet, och andra dikter, Omslag Paul Eklund, Lund, 1975.

¯